Det blev en ren mardröm redan efter 22 sekunder då kanadensarna åkte in och utmanade svenskarna framför Jacob Markström. Mickael Backlund reagerade lite för mycket och gav en kanadensare en crosschecking. Även om kandensaren föll väldigt lätt, så gick det inte att protestera mot den utvisningen. Klumpigt av mig att ta den utvisningen, säger Backlund till SVT. Vi hade chansen att gå för guld men gjorde inte det, säger backen Erik Karlsson besviket till SVT.
Det sägs ju att resan är viktigare än målet och det kanske inte stämmer till hundra procent när det gäller idrott. Svenskarna underpresterade när det verkligen gällde; det var först i tredje perioden svenskarna fick press mot det kanadensiska målet - och då var det för sent. Jag skulle vilja säga att en av de största anledningarna till den här förlusten var övertändning. Jacob Markström var definitivt övertänd. Mikael Backlund var en annan.
Fyra gånger blev Brynäsmålvakten Jacob Markström ordentligt överkörd av kanadensiska spelare; domarna agerade bara en gång.
Backen Victor Hedman, som reagerade på den första överkörningen och gav den värste syndaren Angelo Esposito några välförtjänta smällar, var upprörd: Före turneringen snackade alla om att målvakten var helig; körde man på honom skulle det bli två minuter direkt. Jag undrar vilken regelbok de här domarna dömer efter, sade Hedman till SVT.
Förbundskaptenen Pär Mårts ville inte skylla JVM-förlusten på domarna. Men han var kritisk till Kanadas satsningar på målvakten Jacob Markström. Innan turneringen sas det att målvakterna var "untouchable". Det fick inte röras. Men i finalen var det tydligen fritt fram, säger förbundskaptenen Pär Mårts. Äh, han filmade, kontrar Kanadas coach Pat Quinn.
Kanada tog guldet - men två svenska spelare fick utmärkelser av turneringsdirektoratet efter silvret i junior-VM. Jacob Markström, Brynäs, utsågs till bäste målvakt av turneringsdirektoratet och Erik Karlsson, Frölunda, till bäste back. Kanadas stjärna John Tavares fick pris som både turneringens bäste forward och mest värdefulle spelare.
Karlsson tog också plats i det All star team som utsågs av media. Stjärnlaget fick följande utseende, målvakt: Jaroslav Janus, Slovakien, backar: Erik Karlsson, Sverige, PK Subban, Kanada, forwards: John Tavares, Kanada, Cody Hodgson, do, Nikita Filatov, Ryssland.
Svenske VM-backen Erik Karlsson valdes till JVM-turneringens bäste back och blev även ende svensk i turneringens All Star Team. Tala om internationellt genombrott för Frölundabacken. Men jag skulle byta alla mina utmärkelser mot ett guld för laget, säger han.
Det svenska juniorlaget har spelat ett friskt anfallsspel och på kuppen blivit riktigt folkkärt. Säkert kommer JVM-lagets insats i Ottawa att dra nya åskådare till elitserielagens matcher. Förhoppningsvis går det fram även till Linköpings Mike Helber, HV:s Tommy Fritz och alla elitklubbspotentater som vill göra elitserien till en exklusiv och isolerad del av svensk hockey, och som inte förstår - eller kanske bara blundar för – den enorma betydelse landslagshockeyn har för svensk ishockey som helhet.
Fotbollen har "begåvats" med en hel del rötägg. De flesta som jag kan komma på har haft sin hemvist på de brittiska öarna. Vad det beror på kan man alltid tvista om, men helt klart är att pubkulturen och arbetarkulturen har påverkat den brittiska fotbollen. En god öl efter matchen har alltid suttit bra efter matchen. Det spelade inte stor roll om man hade förlorat eller vunnit, det fanns alltid anledning att dricka, endera för seger eller för att dränka sina sorger efter förlusten. Oavgjort måste ha varit det resultat man minst uppskattade... Skillnaden mellan supporterliv eller fotbollsspelareliv var inte så stor, det som skilde var att supportrarna kunde ladda på puben innan matchen också... Men ta tex en sådan spelare som Georg Best som även kunde ladda på puben innan matchen också...
FCB brukar stå för FC Barcelona men här står det för FC Bonecruschers, laget som man inte vill möta varken plan eller på sidan om. Jag har tagit ut en startelva som många uppskattar för deras spelskicklighet, men som man även kommer ihåg för deras mindre smickrande sidor. Det handlar om spelare som bidragit med braskande rubriker som inte handlar om fotboll. Mitt minne är selektivt och säkert har jag glömt några riktigt maffiga bakelser, men här är i varje fall min startelva med en överbefolkad bänk. Ni kan gärna komma med egna förslag.
Som spjutspetsar har vi Stan Collymore och Cantona. Stan "The Man" Collymore räknas kanske den spelare, i konkurrens med Gascoigne, som kastade bort sin talang. Det var en hårdskjutande anfallaren gillade öl och barer lite för mycket. I början gick det bra och hade bla Ulrika Jonsson som flickvän, men det var en historia som inte slutade lyckligt. 1998 slog han Ulrika Jonsson. Media gick mycket hårt åt Collymore. I samband med detta han förlorade sitt sponsorkontrakt med Diadora, värt $4m. Till slut tröttnade Villa på honom, och han tvingades bort från klubben som han har älskat sedan barnsben.
Den andre anfallaren känns ganska given. Inte för att han gjorde så mycket skandal utanför planen, även om han räknades som en problemperson, bla togs han inte ut till landslaget för personliga kontroverser. De stora skandalerna kom istället på fotbollsplan. I januari 1995 blev han utvisad i en match mot Crystal Palace, där han hoppade över reklamsargen och med en karatespark gav sig på en supporter som skymfat honom med rasistiska glåpord. Klubben tvingades stänga av honom resten av säsongen och han drabbades av den högsta böter hans kontrakt medgav. Fördömandet var omfattande mot Cantona och i media lades förslaget att han skulle stängas av livet ut. I februari kom domen från FA som stängde av honom från alla tävlingsmatcher fram till september 1995 och FIFA det internationella fotbollförbundet, utfärdade samma spelförbud för Cantona över hela världen. I mars fälldes han för misshandel i domstol och dömdes till fängelse i två veckor. Cantona menade att han knappast var en fara för samhället och fick också straffet sänkt till 120 timmars samhällstjänst.
På mittfältet var det slagsmål (!) om platserna. Det var som att ösa ur en aldrig sinande källa. Jag har valt Kieron Dyer, Lee Bowyer, Maradona och Paul Gascoigne. Dyer och Bowyer kommer alltid bli ihågkomna för slagsmålet på plan mellan varandra när de spelade med varandra i SAMMA lag, Newcastle. Det blev främst Bowyer som fick bära det största hundhuvudet. Newcastle bötfällde Bowyer med rekordsumman 3,3 miljoner kronor. Bowyer hade varit i blåsväder tidigare. Han stängdes av i åtta veckor för att har rökt marijuana under juniortiden i Charlton och bötfälldes 2001 med 855000 kronor av Leeds för att ha brutit mot klubbens regler. 2002 stängdes Bowyer av i sex matcher för att ha armbågat Liverpools Gary McAllister och 2003 fick han samma straff av Europeiska fotbollsförbundet (Uefa) för att ha stampat på huvudet på Malagas Gerardo.
Likaså utanför fotbollsplanen har Bowyer hamnat i bråk, han har varit inblandade i två långdragna rättsfall angående misshandel, men undkommit fängelsestraff. Redan 1996 fick han fick böter och nästan fängelse för att ha kastat stolar omkring sig i en hamburgerrestaurang.
Maradona, Guds bäste vän när det gäller handpåläggning visade att han kunde även med fötterna. I VM i Sevilla slutade allt med en frustrerande nedsparkning och rött kort. Maradona har visar en imponerande bild på hur en karriär kan gå upp och ned. Det har varit kokain för att i nästa stund vara skott i krysset, imponerande comeback som slutade i dopingavstägning, självmordsförsök och sist men inte minst skott med gevär mot journalister. Maradona har visat att Guds hand inte bara kan göra mål…
Den siste på mittfältet anser jag personligen vara Englands genom tidernas talangfullaste fotbollsspelare (även sir Ferguson ansåg det) – Paul Gascoigne. Mitt hjärta blöder jämnt när jag tänker på denne spelare. Med magiska finter som trollade bort motståndare var lika underhållande som hans förtrollande tunga eller pajaskonster. Tyvärr hade han en förkärlek för öl och sena danskvällar. Inte blev det bättre av att han skadade sig allvarligt i FA-cupfinalen som skulle bli hans sista match i Tottenham. Faktum är att efter den matchen kom han aldrig upp i samma standard som innan skadan. Han gjorde dock några hyfsade år, men utförsbacken hade redan börjat. Med tiden blev utförsbacken en svart pist. Det blev skilsmässor, misshandel, fylleskandaler osv. Alla ingredienser som en engelsk fotbollsspelarsåpa ska innehålla. Gascoigne var ett barn med en enorm talang. Kanske det hade gått bättre om inte den olycksaliga skadan hade inträffat. Han skulle precis flytta till Lazio och det hade nog varit bra om han hade sluppit de engelska tabloiderna och den engelska fyllekulturen. Men det är bara kanske och mitt Tottenhamhjärta blöder för en av de roligaste och bästa Spursspelarna någonsin…
Backlinjen blev Pearce, Woodgate, Ruddock och Barton. Joey Barton kanske inte kan räknas som en back, men som sagt var det var fullt på mittfältet och en spelare med Bartons brottsregister kan inte petas…
Stuart Pearce, vänsterback. Med hjärta och mod spelade han vänsterback i blanda annat Nottingham, Newcastle, Manchester City och engelska landslaget. Tack vare sin kompromisslösa spelstil och viljestarka attityd blev Pearce allmänt känd under sitt smeknamn Psycho. Woodgate har lika långt utdrag hos polisen som Bowyer, och Barton. Men till skillnad från Bowyer så blev Woodgate märkt för livet efter misshandelsdomen, kanske beroende på att Woodgate var den som fick straffet. I December 2001 ställdes de bägge inför rätta för den brutala misshandeln av en asiatisk student nästan två år tidigare. Även våldtäktsanklagelser och dåligt uppförande både på och utanför fotbollsplan var dåtidens snackis. Lee Boywer friades helt. Jonathan Woodgates dömdes till 100 dagars samhällstjänst. Woodgate har inte varit den samme efter domen och fotbollskarriären har det varit lite si och så med. Fina klubbar men tämligen skralt spel, Real Madrid och nu Tottenham – en tidsfråga innan han blir såld.
En som var en hårding var Neil Ruddock. Även kallad "Razor" (rakbladet) för sina hyvlingar utav motståndarna med spel i bl.a Liverpool och West Ham. 1998 blev han rubrikernas man utanför fotbollsplanen. West Ham Uniteds årliga julfest gick till ungefär som vanligt. Med ett litet undantag. Temat för årets julfest var 70-tal. Utanför restaurangen bestämde sig Neil Ruddock och Trevor Sinclair för att köra några John Travolta-moves. Uppe på en bil. Bilen totalförstördes och partylejonen fick tillbringa natten i finkan misstänkta för grov skadegörelse.
Joey Barton förtjänar ett eget stycke. Det var i maj 2007 som Joey Barton, då i Manchester City, helt plötsligt gick till attack mot Ousmane Dabo under en träning. Fransmannen fick ta emot flera slag och anmälde Barton för misshandel. Efter slagsmålet stängde Manchester City av Joey Barton och sålde honom senare till Newcastle United för 5,8 miljoner pund, motsvarande ungefär 60 miljoner kronor. I Newcastle ”råkade” han ännu en gång i slagsmål, på en McDonalds restaurang… Offret blev rejält sönderslagen innan polis kunde ingripa och handfängsla Barton. Domen: Ett halvårs fängelse för förseelsen. Efter bara 75 dagar bakom lås och bom, tidigare än beräknat, lämnade Barton fängelset den 28 juli. 2004 var det fest med Manchester City. Jamie Tandy hette en junior som hade tagit steget upp till A-laget och var välkänd för att vara en liten spillevink. Han gjorde dock ett litet fel under kvällens fest. Han gjorde tummen ned för Bartons val av kostym. Det skulle han aldrig ha gjort. Barton höll fast Tandy och fimpade en cigarr i ögat på killen… Joey Bartons raka spark på Etuhu är bara vardagsmat för Barton…http://www.youtube.com/watch?v=Wlz5tO1F9JI . Med Barton är det bara en tidsfråga innan det smäller igen.
Målvakter har inte varit lika skandalomsusade. Det är lite märkligt i och med att målvakter borde vara lite egen. Den som kommer direkt är Västtysklands Harald Schumacher. Harald Schumacher kallades och kallas "Toni", men denne gamle landslagsmålvakt har också fått ett till namn, som dock inte används av honom själv, nämligen "Barbaren i Sevilla". Schumacher fick detta i en klassisk semifinalmatch mellan Västtyskland och Frankrike i den spanska staden Sevilla 1982. Schumacher stod mellan stolparna när fransmännen gick till anfall och Patrick Battiston kom mot Schumacher.
Här sker det som Schumachers namn alltsedan dess förknippas med. Schumacher springer ut och gör en mycket grov inrusning på Battiston. Battiston blir totalt nermejad och sjukvårdarna får springa in till den medvetslöse fransmannen. Efter denna händelse har Schumacher blivit kallad "Barbaren från Sevilla" och blivit synonym med fotbollsvåld. Det var inte heller bara hans grova kapning av Battiston som gjorde honom till en anti-hjälte utan även hans likgiltighet. När andra spelare rusade dit gick Schumacher tillbaka till målet och väntade på att få inspark. Schumacher spädde också på det hela genom att kommentera händelsen med att Battiston kunde "skicka räkningen för jacketkronorna"…
På bänken har vi fullgoda ersättare med ett härligt brottregister och med god känsla för att slå ut tänder och sparka sönder knän. Lite historia över ”supersubsen”.
Robbie Fowler blev inte bara uppmärksammad för sin kontroversiella målgest då han skulle snorta upp sidolinjen. Fowler somnade på väg hem från en fest och tog en tupplur i passagerarsätet i sin bil. En förbipasserande fotograf tog tillfället i akt och knäppte en bild. En slumrande Fowler vaknade upp, störtade ur bilen och slog sönder kameran – inför ögonen på flera vittnen. Senare under natten arresterades han av polis, fick sova ruset av sig i arresten innan han frigavs dagen efter. Leeds valde att inte straffa Fowler. Samme Fowler var på julfest med Liverpool och hamnade återigen i rubriker då han och lagkamraten Jamie Carragher besökte en pub i maskeradkläder. Jamie Carragher kommer utklädd till Quasimodo, ringaren i Notre Dam, medan partyräven Robbie Fowler anlände som Saddam Hussein. Flera strippor deltog, precis som vanligt. Carragher bestämde sig tidigt för att göra dem sällskap och slungade i väg sin mundering, smetade in sig i vispgrädde och kröp runt på golvet. Spritt språngande... Allt fångades av tabloidtidningen News of the Worlds kamera…
På ett träningsläger med Liverpool i Portugal inför matchen mot FC Barcelona -07, hade några av Liverpool-spelarna karaoketävling på hotellet, bland dem Bellamy och John Arne Riise. Det sägs att när Riise vägrade att sjunga Petshop Boys "Go West" tog Bellamy senare på natten, när Riise gått och lagt sig, fram sin finaste golfklubba och slog Riise på benet med den. Inte förrän rädda lagkamrater hämtade tränaren Rafael Benitez som kom dit - upphörde bråket. I nästa match, den mot Barcelona, gjorde Bellamy mål framspelad av Riise och firade med att låtsas svinga en golfklubba.
Roy Keane kunde vara en riktigt bra skogshuggare. Under hans tid i Manchester United gjorde han sig skyldig till att norrmannen Alf-Inge Håland invalidiserades efter en regelvidrig tackling. Keane har även flera gånger gjort sig känd för sitt humör. I FA-cupfinalen mot Millwall för några år sedan blev terrorbalansen ett faktum då han ställdes emot Dennis Wise på plan. Wise psykade Keane hela matchen. Ett psykkrig som Wise personligen vann men som Millwall förlorade på plan.
John Hartsons tuffa attityd har gjort honom känd vid sidan av hans målgörande. Han hade några kontroversiella ögonblick i sin karriär, däribland den ökända huvudsparken på Eyal Berkovic under en träning med West Ham. Hartson sparkade Berkovic efter att israelen hade slagit honom på benet när Hartson hjälpte honom komma upp. Händelsen filmades och Hartson fick betala böter för sparken.
Tuffingarnas tuffing och som har gjort karriär på det efter sin fotbollssejour är ingen mindre än Vinnie Jones. Född i Watford med walesiskt påbrå var han London trogen med ett få undantag.Chelsea,Wimbledon och Queens Park fick äran att ha busen på sin planhalva. Även Leeds och Sheffield United. 1986 blev han för en säsong utlånad till den svenska klubben IFK Holmsund. Med honom i laget vann man division 2 och tog sig till kvartsfinal i Svenska Cupen. Som fotbollsspelare var Jones känd som en av de mest hårdföra mittfältarna i engelska ligan. Under karriären blev han utvisad tolv gånger, och en gång blev han varnad efter endast tre sekunders spel. En uppmärksammad incident var då han distraherade Paul Gascoigne genom att greppa dennes testiklar…
Nicolas Anelka hamnade under sin tid i klubben i handgemäng med en supporter efter en fest med spelare från Manchester City. Vittnen till slagsmålet kunde intyga att Anelka gav supportern lika mycket stryk som han själv fick och att det skall ha sett ut som en boxningsmatch.
Vad underbart det skulle vara med en fri bar och fria regler i en julfest med alla dessa killar. Undrar om det skulle hända någonting, eller om julefriden skulle vara som ett mjukt täcke över änglarna...
Läs Dagens Artiklar:
Självmord när det rasade...
Jiddrat och tjatat och ältat...
Sänkt skatt med 2000 miljarder...
Obegränsad kredit!
Jag behöver minst tre transferfönster...
I år går börsen upp!
Fimpade en cigarr i ögat på killen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar